Majasson

LOST IN MY MIND

Efter en dramatisk helg där känslorna vandrade mellan himmel och helvete sitter jag här i min soffa. Här sitter jag och har klarat av ännu en måndag, ännu en dag och försöker låtsats att livet är bra trots allt som sker i mitt liv just nu. Att trotts jag ingenting sover om nätterna, går runt med en ständig rädsla av ovissheten och den där klumpen i magen som jag så många gånger försökt beskriva här. Jag får inte riktigt ihop den ekvationen. För det kan väl inte bero på styrka? Eller kan det? Kan det vara så att jag har blivit en sådan stark person att jag lyckas vända det negativa mot att se det positiva i livet? Eller kan det vara vision som min Matte lärare sa till mig, - det är bara när man har visioner som man kommer att klara av allt. Iallafall om man vill komma något vart. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag ser det så. Trotts den smärtan som genomsyrar min kropp och dem tusen tankarna som äter upp min hjärna. 

Vill hur som helst yttra min tacksamhet för att jag har Chris och Ludwig - mina bästa killkompisar. Det är liksom inte vem som helst som ställer in alla sina planer på en helg för att vara med en viss Maja. De inhandlade god mat och snacks, fixade iordning Netfilx - allt för att jag ska få slappna av, må bättre och framför att få sova ikapp alla sömnlösa nätter. Det är fan i mig oslagbart. 

 

 

Upp