Majasson

ATT UPPSKATTA MÄNNISKOR

Hej vänner!

På senaste tiden har jag tänkt mycket, mer än vanligt. Jag har tänkt på vilken underbar men samtidigt trasig värld vi lever i. Vilka underbara människor det finns och som vi omringas av men också giftiga människor. Varför är det så svårt för oss att uppskatta det man har? Varför är det så svårt för människor att vara goda? Önska lycka åt varandra? Älska varandra? Varför? Var än man vänder och vrider på huvudet så hittar man elände. Det, tro det eller ej, gör mig väldigt ledsen. Jag blir ledsen över hur vi människor behandlar varandra. Blir ledsen över hur långt människor kan gå. Det får jag bekräftat typ varje dag av människor som berättar saker som får mig att vilja spy. Fyfan för denna värld.

Det är verkligen inte varje dag man träffar goda människor enda in i själen. Vilket är sorligt. Folk är SÅ upptagna med sig själva. Utseeande fixerade och falska så in i helvettet. Ingen känsla för ödemjukhet, det är den uppfattningen och känslan jag får. Och ja, jag har svepts med i detta. Men jag börjar "vakna" och inse för varje dag som går. Vilket är verken ett liv jag vill leva eller kan stå för. 

Jag älskar människor som är goda. Människor som vågar önska gott åt folk. Människor som vill hjälpa, som offrar för andra, som tar in och omfamnar. Jag menar hur SVÅRT kan det vara att förspråka sånt?! Vara snäll och allmänt god person?! Tydligen är det..jag vet inte, jag kanske är ute och cyklar med mina tankar eller så är det så! 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas