Majasson

TRAGISKT MEN SANT

Ligger i min säng och bara tar det lugnt. Tar det lugnt och försöker komma på vad som gör mig så ledsen. Vad är det som har kommit upp till ytan i min hjärna. Vad för jobbig upplevelse eller händelse. Vad för något som får mig att känna mig kvävt och allmänt hopplös. Jodå, det är en historia som jag berättade för mina tjejer i Lördags. En verklighet som jag har förträngt djupt ner i min hjärna. En verklighet som gör för ont att tänka på. Det gör förbannat ont. Men nu tänker jag släppa ut det. Underlätta smärtan.

Det en av mina bästa vänner. Bästa vän och pappas kusin. Hon är ett år äldre än mig. Världens finste människa om vi inte ska snacka om hur vacker hon är. Hur snygg. Jag har alltid sett upp till henne på något sätt. Jag ville vara som henne. Se ut som henne. Göra som henne. Göra det som är förbjudet. Absolut jävla förbjudet. Förbud mot att sticka ut huvudet från dörren. Förbud mot att ta ett steg utanför huset utan en manlighet med. Om vi nu ska kalla dem män. Jodå, jag pratar om kvinnoförtrycken som hon lever under och som jag levde under. Kvinnoförtrycket som inte ansågs vara kvinnoförtryck. Det ansågs vara som att skydda sin heder. Skydda släktens namn. 

Hon var så himmla fin människa. Hon var samtidigt våglig av sig. Hon var inte kaxig utan hon vågade göra saker som ingen annan gjorde. Hon var tonåring. Men det fanns och andra sidan inte. Flickan blir kvinna när hon fick mens. Iaf. hon var nyfiken. Hon ville gå ut på gatan. Hon ville känna sig fri. Det gjorde hon också trots att hon visste att om hennes bröder eller pappa skulle komma hem vid den tiden och hon var ute så skulle det utan tvekan innebära hennes död. För vad ska hon göra ute?! Finns absolut ingen ursäkt. Det är förbjudet. Hon måste hållas "ren" tills någon kommer och vill gifta sig med henne.

En dag berättar hon för mig att hon hade varit ute och "träffat" en kille. Hon hade alltså heltäckande slöja. Från topp till tå och en svart tygbit som täcker hennes ansikte. Så hon ser utåt men ingen annan kan se hur hon ser ut. Hon kommuniserade med denna killen genom smålappar där han och hon skriver på och sedan går de emot och bredvid varandra samtidigt som de obemärkligt byter lappar. En dag hade han fixat mobil till henne. På så sätt gick det lättare. Mobilen hade hon i sin bh. Den fick absolut ingen veta om eller se. Men en tragisk dag så kommer hennes mamma på henne. Hon tar tag i mobilen. Slänger sönder den tusen gånger bitar. Sedan sin dotter. Slår nånstop. Sliter varenda hårstrån. Biter henne. Stryper henne. Sedan tar hon in henne i ett rum och låser. Där inne tar hon fram ett tjockt bälte som hon sedan använder mot den numera nakna kroppen. Hon misshandlade sin dotter. Hon misshandlade min ÄNDA vän. Hon låg där nästan intill livlös. Ingen brydde sig om henne. Hon var slyna. Hon var skam. Trotts det fick inte hennes pappa veta detta. Då skulle han halshugga henne. 

Hon överlever detta konstigt nog. Men det stoppar inte henne för att göra om det . Hon hittade en annan kille. Denna gången träffades det på riktigt. Hon smet ut när ingen var hemma. Detta ledde sen till att det blir kära i varandra. Galet kära. Men inget hände. Inte ens beröring då de träffas utomhus. För folk (männen) kollar på dem. När hon kommer hem möts hon av mamma och bror sittandes där och väntar. Hon berättade att denna gång såg hon döden på riktigt. Hon misshandlades brutalt. Många brutna ben. Hela kroppen blå. Sängliggandes många dagar. Efter den dagen var det lås på alla dörar som hon inte hade nycklar till. Hon blev inlåst.

Efter en månad berättar hennes mamma att hon ska gifta sig. Hon ska gifta sig med sin kusin. Hon försökte kämpa emot de beslutet men det slutade med sönderslaget huvud mot marken. Kommer aldrig att glömma den studen då hon berättade det för mig. Aldrig dem tårarna. Aldrig den blodig marken. Aldrig hopplösheten i hennes ögon. Viljan att försvinna. Synen av att min bästa vän försvnner. Oskyldigt försvinner. 

I samma veva får jag och mina syskon veta om vår resa till Sverige. Allt gick så snabbt och jag hann aldrig träffa henne. Senare får jag veta att hon gifte sig och har två barn. Det gör så ont. Hela hennes liv är förstört. Jag kommer heller aldrig  glömma hennes sista ord. Hon sa till mig, jag kommer att att vara olycklig hela mitt liv och det är min mammas fel. Världens finaste tjej, sådär förlorad. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas