Majasson

LIVET ÄR

Heej sötnosar!! Kul att ni tittar in trots min dåliga uppdatering ;) Dagarna bara rusar iväg och jag hinner knappt med. Jobb jobb och återingen jobb är vad jag hinner med nuförtiden. Men jag klagar inte, trivs som fisken i vattnet. Idag fick jag två besök på jobbet. Först kom Petra och överraskade mig och jag blev sååå glad. Sen knappt en timme senare kom Julia. Hahah tänk vad det kan göra en glad=)=) 

Imorgon jobbar jag nästa hela dagen sen är jag äntligen lediiig på fredag. Det ska självklart firas med feeest hihi ;) Har inte varit ute på länge så nu är jag sjukt taggad. 

 

SAKNADEN SOM VÄLLER ÖVER

Då var det söndag. Har legat inne hela dagen. Har varit så himla seg och trött. Gjorde ett försök att köra yoga men då fick jag en sån hjärtklappning och illa måeande följd av svättningar. Så jag la mig på golvet och sen slutatde. Obehagligt...hoppas att få det överstökat när jag ska träffa läkaren. 

Annars har jag suttit och kollat på massa härliga sommarfestivals klipp och sommarkläder. Längtar ihjäl mig efter sommaren nu!! Idag är det också en sådan dag då jag saknar Norrland något så kopiöst. Saknar familjen i Burträsk och lillebror<3 Saknar mina fina vänner och allt. Får se om jag åker hem i mars eller så. ÅÅÅH vad jag saknar er!! Saknaden är sjukt jobbig att stå ut med. 

Jobb som gäller imorgon då. Sen på kvällen ska jag på en liten födelsedags bowling med min älskling Petra och andra brudar.  Ska även försöka hitta tid till att åka till Arlanda och fixa Foto till mitt page. Det är alltså ett passerarkort som man måste ha när man ska jobba på Arlanda. Men det får blir en annan dag. Nu bjuder jag på lite bilder på mina fina från i somras<3

 

DEN KÄRLEKSFULLA DAGEN

Heeeej kompisar :))) sorry för dålig uppdatering men skyller på jobbet. Har jobbat sjukt mycket. Men nu är jag ledig heeela helgen. I torsdags träffade jag världens bästa vän Petra, och Anneli över en fika på kvällen. Igår så tackade jag nej till min dejt, hahah märkligt nog, och styrde dejt med min älskling Therese hihi. Jag tycker att alla hjärtans dag så överskattat och märklig. Ännu mer sjukt är ju att det är den mest ångest laddande dagen på året för singlar. Iaf bättre dejt får man leta efter. Vi hade det supertrevligt med god mat och dryck/drinkar. Vem vill ha pojkvän då? ;) 

Idag har jag slöjat mestdels. Körde en timmes yoga som var så behövligt för mig trasiga nacke. Ikväll får vi se vad som händer, antigen utgång på sturecompaniet eller myskväll. Ha en trevlig kvääääll<3

VARNINGGGGG

Haha alltså fy och fan vad irreterad och arg jag har varit idag. Av ingen anledning. Och fortfarande är jag det. Hatar när det är sååå!! Men något är det men kan inte sätta finger på vad det är. Kanske alla idioter jag har mött idag, vet inte. Sen misstänks det att jag kanske har sköldkörtels problem vilket innebär massa problem och bland annat hur jag känner mig. Så har fått läkartid då jag ska ta prover. Det har varit så ett bra tag nu men inte fattat vad de kunde vara. Så nu så. 

Bjuder på en härlig bild från högstadiet. Jag och min bästa killkompis Felix. Så här såg det ut mestdels då, bus på högnivå;) 

 

UNDERBAR MEN TRÅKIG

Gokväll, tant Maja här haha...

Ligger här i min underbara säng(madrass) med datorn på magen och hörlurar instoppade i öronen som genomströmmar underbar musik. Musik som jag lyssnar på varje kväll innan jag lägger mig. Underbar musik som också lite sorlig. Men den gör inte att jag blir ledsen utan precis tvärtom. Den ger mig ett sådan lugn. Ett sådant lugn inom mig. Det är svårt att beskriva den känslan. Jag får liksom kontakt med mitt inre genom den musiken. Och det är då jag känner om jag är ledsen eller glad. Märkligt. 

Idag har jag jobbat som vanligt. Mycket att ta in och jag känner hur illa jag mår under de sista timmarna. Fattar nada. Sen har jag sååå jäkla ont i fötterna. Men det inte så konstigt då man går hela dagarna. Men jag trivs. Jag trivs riktigt bra. Imorgon börjar jag 12 så jag ska njuta av sömnen<3 Annars har det inte hänt mycket. Fredag är det alla <3 dag. Den otroligt märkliga dagen då man helt plösligt ska älska någon/några mer än någonsin. Men iaf, själv ska jag på deeejt hehe så det ska bli mysigt ändå :)) Nu dags för sömn, sovgott och tack för att ni tittar in här! 

ATT ACCEPTERA

Hej vänner:) Är precis hemkommen från jobbet. Jag har jobbat sedan 10 imorse så är ganska trött just nu. Blev inte mycket sömn inatt efter att alla känslor var igång. Vill också passa på och säga att när jag skriver om det som jag har upplevt så är jag inte ute efter att ni ska tycka synd om mig. Missförstå inte mig nu, jag uppskattar all stöd jag har fått. Utan dels att jag känner mig tillräckligt mogen och säker för att berätta om det men framför allt att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och som jag skrev tidigare så vill jag hjälpa andra. Inspirera andra. Det är mitt främsta mål. Jag är verkligen stolt över mig själv. Jag stolt att äntligen våga skriva om det jag känner utan att skämmas eller lägga så stor vikt på om vad folk ska tycka om mig. Det skulle jag aldrig ha gjort bara för ett år sedan. Men som sagt, jag hoppas kunna inspirera er. Att man ska uppskatta det man har och tänka två gånger om innan man gör eller säger saker. NU dax för sägen. Godnatt

 

ATT BLI ÖVERGIVEN

Det värsta som finns är att blir övergiven. Engligt mig. Den känslan river mig. Den river i mitt bröst tills jag inte orkar mer och faller i gråten. Så långt jag kan minnas så har det varit så. Människor som jag älskar mer än livet har bara försvunnit, övergett mig. Inte minst min mamma. MIN mamma, min trygghet. Hon försvann och lämnade mig. Först i en sjukdom. En sjukdom som tog henne från mig och mina syskon. En förbannad sjukdom som gjorde att hon ingeting kunde göra längre, som en mamma gör för sina barn. Min vackra och framför allt starka mamma blev helt plöstligt till en sjuk och svag person. Utan som helst ting att säg till om, liggandes där, i hennes säng. Medan jag krossades bit för bit inombords. Mitt 7 åriga hjärta krossades av all oro, hopplöshet och min väldigt sjuka mamma. Krossades av att se min mamma tina bort bit för bit och min familj som förloras. 

Åren gick. Min mammas sjukdom försämrades och jag kom att blir vuxen, bara 10år. Bara 10 år gammal och blev "mamma" till mina syskon. Gjorde allt en mamma kan tänkas göra för sina barn. Samtidigt som jag kämpade, omedvetet, för att leva min barndoms livet. Leka runt som alla andra gjorde. Blir påskälld för "hyssen" man gjorde. Men jag, lilla jag, jag fick beröm för att jag tog hand om min sjuka mamma och syskon samt hemsysslorna. 

Sedan kom den dagen. Den dag som jag berättade om. Den som kom att förändra hela mitt och min familjs liv. Den dagen som kom att krossa mig helt och samman. Krossade den lilla tryggheten jag hade i livet. Dagen då min mamma går med att skicka iväg oss. Det är den dagen, min mamma lämnade oss. Åh ni förstår inte hur ont det. Det förstör mig, totalt. Den sorgen ligger djupt nedgrävd i mig och river. Den finns alltid där. Var jag än tar vägen. Ofta när jag ser en mamma kärlektsfullt leker med sina barn. Åh herregud. Det är min absoluta svaghet. Alla känslor kommer på en gång och jag faller återigen i djup sorg och försöker desperat torka alla okontrollbara tårar. Jag gråter över den tryggheten och kärleken som jag aldrig fick av min mamma. Jag gråter också lyckligt över att någon annan får göra det. Uppleva den dyrbara kärleken. Åh denna kärleken. Kärleken som jag skulle kunna offra mitt liv för. Verkligen hela mitt liv. Så mycket saknar jag den. 

Samtidigt känner jag en ilska. Tänker om det är värt. Om det är värt att offra hela livet för kärlek som övergett mig. Offra livet för min mamma. Min mamma som valde att lämna oss på det viset. Jag vet att hon idag ångrar det. Men det är försent. Det som gör mig mest ilsk men otroligt förkrossad och ledsen, är de ständigt återkommande drömmerna om hur min på olika sätt överger mig/oss. Det gör det liksom svårt för mig att gå vidare. Men jag kanske aldrig kommer kunna göra det. För jag vet att den biten saknas i mitt liv. Jag känner det. Det går inte undankom. Det gör mig fruktansvart illa. Jag saknar min mamma. Jag saknar verkligen hennes doft. Hennes underbara doft. Den har jag inte glömt. Jag saknar att prata med henne. Jag vill berätta om mitt liv. Vad jag har gjort och inte. Hur jag har haft det. Jag vill berätta hur mycket jag saknar henne. Det vill jag. Men jag vet att det inte går. Inte än iallafall.

Till er alla som läser detta och har en mamma. Jag säger bara ta hand om henne. Hon är en dyrbar skatt som inte alla har. Visa er kärlek så mycket det går. Nu ska jag torka bort tårarna och försöka sova. Kram

 

TRIVS I TILLVARON

Hej=) Hoppas ni har haft en trevlig helg hittils. Själv har jag jobbat dock kändes det knappt som jobb. Igår kom Chris bror Leo på besök. Så det bjöds på god mat och dryck samt sällskap självklart. Ikväll blir det lugna puckar, jag jobbar 10-23 imorgon:D Saknar mina fina tjejer också. Var tanken att vi skulle ses i helgen men så blev det ändrade planer så får hoppas på dejt i vecka hihi:* 

 

BELÖNINGEN

Hallå! 

Ligger i soffan med världens största huvudvärk, har precis takigt alvedon. Är så  slut också, kanske inte så konstigt när man är ny på ett jobb. Det gick riktigt bra, jag trivs redan. Kommer att jobba väldigt mycket, så bara att ni kommer in och shoppar ;) 

Vill också berätta att jag ska kanske dela av mig om min resa till Sverige tills idag, genom ett inlägg. Det är väldigt få som känner till det. Mina närmaste kompisar och familjen då. Jag gör det för att jag vet att det finns sjukt många där ute som har gått igenom det jag gjort men kanske inte orkat eller kunnat ta sig vidare. Jag hoppas kunna vara till hjälp genom det inlägget. Så håll utsik. Kram

 

DAGEB ÄR KOMMEN

Godmorgon alla fina människor. Sitter nyduschad och ska precis drycka mitt goda te. Idag är min första dag på Topshop. Jag är riktigt taggad och spänd. Det ska blir riktigt kul att få jobba med  det man älskar. Sen vill jag tacka så otroligt mycket för allt stöd jag fick igår när jag skrev mitt föregående inlägg. Jag trodde verkligen inte att det skulle väcka så många känslor men det gjorde. Jag hade riktigt svårt att sova inatt. Kl 07:00 ringde mobilen, det var min fina lillebror som ville fråga hur jag mådde

Nu ska jag kila iväg, vi hörs senare. Men återigen Tack, tack, tack för att ni visar ert stöd! Kram

 

SORG & SAKNAD

 

En gång i tiden hade jag en bror. En storbror. Han var äldsta i syskonskaran. En storbror jag aldrig fick ta förväl av, verken när jag lämnade honom eller när han lämnade oss, lämande livet. Han blev kvar i Irak, landet jag föddes i. Jag minns den dagen väl, snarare natten. Alla mina tjejkusiner sovde över för att få vara med och ta förväl av mig och två bröder. En yngre och en äldre. Vi skulle åka till Sverige som ingeting visste om. Jag minns den natten. Den natten som kom att förändra hela mitt liv, mina syskons liv och inte minst min familjs liv. Då var jag glad. Riktigt glad. Men min lillebror däremot, han grät blod av att lämna mamma. 

Iaf, vi kom till Sverige. Fick smaka på livet utan sina föräldrar. Den enorma kulturkrocken och kampen om att leva fritt liv. Efter mindre än sex månader, kallades vi till ett "möte" där vår nuvarande svenska familj och en tolk skulle närvara. Vi var alla tre livrädda. Jag vet inte vad mina syskon tänkte i den stunden när vi fick veta om mötet. Det existerade och andra sidan inte i vår värld att man pratar om känslor. Men jag, jag var så rädd att jag höll på att svimma. Fattade ingeting om vad som pågick.

Väl på mötet, så satt alla vi där. Det var spänt och nervöst i luften. Något dystert. Jag kände på mig att det inte var något bra vi skulle få veta men visste inte riktigt vad. Men så börjar tolken prata massor om liv och död och allt där till. Sedan säger han att vår äldsta bror har dött. Han dog i samband med ett bombdåd. Jag trodde inte mina öron. Det kändes som att hela världen snurrade och jag slängdes överallt. Hela jag försvann. Jag grät inte. Mina syskon började gråta floder av tårar. Men inte jag. Det gick inte in. Jag kunde inte förstå det. Min bror, mitt kött och blod har dött. Han finns inte där mera. Han är helt borta från livet. 

Vi åkte hem. Jag var fortfarande i chock. Jag såg hur mina bröder var förkrossade, vilket fick mig att lida ännu mer. Jag fick panik av att se dem på det sättet. Jag började desperat försöka få dem att hitta på något roligt.  Gav dem förslag, nästa så att jag kunde ringa deras kompisar åt dem. Jag vill att de ska börja må bra. Jag vill inte att de ska må dåligt. Varför jag gjorde det vet jag inte. Kanske för att det var för jobbigt för att orka hantera det. Jag själv minns väl hur jag sedan gick in på toaletten. Jag satte mig på toastolen och började upprepande viska hans namn för mig själv och att han är död nu. Jag blev rädd för mig själv. Rädd för att jag höll på att bli galen. Sedan den dag mina vänner, sedan den dagen har jag förträngt allt detta. Fortfarande idag förstår jag inte att han är borta. Att han inte finns. Kanske för att jag aldrig fick se honom död, jag vet inte. Men han finns alltid i mitt hjärta och hjärna. Jag tänker ofta på honom. Försöker komma på vad han gillade för saker. Han gillade musik. Det minns jag. Jag har nu i flera år försökt hitta de låtarna han älskade. Och idag mina vänner, idag hittade jag båda låtarna som han älskade och då braste det för mig. Jag föll i djup sorg. Det är så fruktansvärt jobbigt. Men jag kanske äntligen kan sörja. Åtminstone säga vila i frid. Vila frid min älskade bror. 

Låtarna båda är på arbiska men lyssna. Det är så fulla av sorg. 

                                                  

 

 

 

 

 

SHOES-LOVE

ALLTSÅ dessa skor!!! Kärlek vid första ögonkastet. Första lönen, då jäklar ska jag skaffa dem. Haha att jag är en skoälskare är inget snack om;) Tänker er dessa till bruna ben och sommarkläder. Åh ge mig sommar ba!! 

Tacksamhet

Hejhej! Började dagen med en stooor kopp av världens godaste te och mys i soffan. Länge sedan jag har känt mig lugn och huvudet fritt från alla tankar. Så det känns väldigt bra att kunna agna mig åt min hälsa nu. Körde också hemmayoga så nu är man extrem avslappnad=) Fick precis ett samtal om en tjäns jag ansökt om för länge sedan, de frågade om jag var intresserad fortfarande men tackade självklart nej. Jag har två jobb nu som jag inte kan tro att jag har haha. Men lär förstå det imorgon på den ena iaf:) Jag börjar min första dag på Topshop imorgon!! Tjänsten startar inte förän på måndag egentligen men de behövde folk redan imorgon så jag tackade ja. Det ska bli såå kul, spännande....och nervöst!!

Nu ska jag fortsätta min jakt efter ny bostad, inteeee lätt alltså. Bjuder på en bild från ljusare tider

EFTER REGN KOMMER SOL

Heeej=) Idag är det min idag, utan tvekan. Det är nämligen så att jag har fått två jobb nu. Två jobb som jag kommer att älska och trivas i som fisken i vattnet. Det ena är butiksjobb på Arlanda. Det jobbet har jag varit på intervjuv för två veckor sen. Jag fick jobbet men kunde inte vara säker på det förän jag skrivit på. Det innebär mycket säkerhet att jobba på Arlanda och därför dröjde det så här långt men idag så. Tanken var att jag skulle jobba heltid men så ringer telefonen imorse och det visar sig vara chafen på Topshop som ringer och erbjuder mig en tjänst. Där var jag på intrevjuv förra veckan och det var rätt akut så dagen efter ringde han och berättade att de gick vidare med andra men att jag verkade vara som en härlig tjej och att jag kommer att ligga högst på listan inför kommande tjänser. Men som sagt så ringer han mig idag och erbjuder samma tjänst igen. Jag blev superglad självklart men också en sån jäkla besluts ångest. Jag ville verkligen ha båda jobben. Den ena är på Arlanda, ett av det mest pupelära arbetsplatserna och heltidstjänst i butik. Den andra på TOPSHOP(!!!) och där behöver jag inte säga mer liksom;) Men bara halvtid. Men efter tusen samtal till mina fina tjejer och killar så fick jag ändå bra med tips och kunde därmed ta ett beslut. Jag kommer alltså att jobba 50% på Arlanda och 50% på Topshop. 

Det känns helt underbart. Inte bara för att jag har fått så bra jobb som jag kommer vara stolt över utan också att jag har fått belöning för allt jag har gjort. Allt kämpande. MEN framför allt ett kvitto på att man aldrig ska ge upp. Att det lönar sig tillslut. Att jag har klarat av det på alldeles egen hand. Det känns bra och jag är stolt över mig själv. Faktiskt!

Får se om det ska firas också. Kanske nån god middag eller så <3

 

Den ärliga magkänslan - den gör ont

Det snurrar i huvudet. Tusen varv om. Jag går och tänker, tänker och återigen tänker. Jag tänker om vad som kommer att hända om morgondagen, om en vecka, om ett år. Jag tänker på farmtiden. Den skrämmer mig. Jag tänker för mycket, jag vet. Jag vet att man ska ta saker och ting som det kommer. Men det är svårt. Speciellt med det förbannade magkänslan. Den ärlig magkänslan som alltid ska ha rätt. Man hör folk hela tiden snacka om magkänslan. Vad den säger och därefter agera. Jag har alltid tycket att det låter lite skumt. Vadå följa sin magkänsla?! Vadå viktigt. Adrig ska jag låta en känsla styra vad jag ska göra eller känna. Hur går det till? Handlar det om att man väljer att tro på det eller är det rent utav naturligt?! Jag vet inte. Jag fattar ingenting men idag styr min magkänsla mig så oerhört mycket att det är psykiskt påfrestande. Det känns i magen. Oftaste när det är något som inte är bra. Tråkiga besked. Saker som jag ska göra, personer jag ska träffa, hopp. Allt i mitt liv. Jag känner det i min mage. Det hugger i magen. Ett sådan trycker över bröstet. Slåss efter luft. Den obehagliga känslan. Jag vill inte känna den något mera. Jag vill inte tro på den längre. Anstränger mig för att låtsas som att jag inte känner den. Jag anstränger mig för att inte ge den utrymme. Det är inte jag som tillåter känslorna ta över. Jag är för stark för att låta det hända. Men jag måste ta mig ur det. Den känslan gör mig illa. Den dödar allt hopp. Idag erkänner jag mig besegrad. Jag erkänner det för att jag är medveten om att jag har misslyckats. Jag erkänner mitt misslyckande för att jag är stark. Det gör mig ännu starkare. Att våga erkänna. Att våga misslyckas för att kunna lyckas. Det är viktigt. Viktigt för mig. Från och med idag ska jag besegra den känslan. Snarare vända och få den att blir till en postiv känsla. Det vad jag ska göra. Jag ska börja älska mig magkänsla.